fredag 31 maj 2013

Yad Vashem Memorial Pin


Remembering the Past
Shaping the Future





”De skall i mitt hus, inom mina murar, få ett namn, ett äreminne [”Yad Vashem”] ... ett evigt, oförgängligt namn skall jag ge dem.” (Jesaja 56:5)


Yad Vashem, Israels myndighet till minne av Förintelsens offer och hjältar.
Uppgiften är att dokumentera det judiska folkets historia under Förintelsen, bevara minnet av var och en av de sex miljoner offren samt att föra vidare arvet av Förintelsen till kommande generationer. Yad Vashem ger också erkännade till de "Rättfärdiga bland nationerna".

Förintelsemuseum, synagoga, internationellt forsknings- och utbildningscentrum, monument, skulpturer till åminnelse av judisk motståndsrörelse, bibliotek med en av världens mest betydelsefulla samlingar av litteratur om Förintelsen, konstmuseum... Träd och trädgård för att hedra de tusentals icke-judar som riskerade sina liv för att hjälpa judar under Förintelsen. Janusz Korczak hedras bland annat genom en staty och ett torg. Ett arkiv som innehåller ungefär 62 miljoner dokument, mer än 300.000 fotografier och tusentals videofilmer med vittnesmål från överlevande.

Själva Förintelsemuseet är värt en resa bara det - och även denna byggnaden är i sig är en upplevelse - en triangel som skär rakt igenom landskapet. Arkitekt är Moshe Safdie.

The Hall of Names - där minnet av Förintelsens judiska offer bevaras i deras egenskap av individer, var och en med en unik identitet. Vittnesblad, som fyllts i av familj, vänner och bekanta, minner om miljoner mördades namn och livshistorier. En databas som idag har mer än 3.2 miljoner namn.

Valley of the Communities - en gigantisk labyrint (ca 1 hektar), uthuggen ur berggrunden, där namnen på de över 5.000 judiska församlingar som förintades är ingraverade i labyrintens väggar.

Hall of Remembrance, Warsaw Ghetto Square, Museum of Holocaust Art....

Och när jag kände att jag absolut inte klarade att ta till mig ett uns till;
Children's Memorial - inne i en grotta, en imaginär stjärnhimmel, så underbart vacker.

En strof från museet dröjer sig kvar;
A country is not just what it does - it is also what it tolerates

Aber ein Land ist nicht nur das, was es tut – es ist auch das, was es verträgt, was es duldet.
(Kurt Tucholsky)

Några fler länkar:
* Karta över Yad Vashem
* Yad Vashem om Förintelsen
* Forum för levande historia om Förintelsen
* President Obamas tal vid Yad Vashem
* Här finns Integrationsministers Erik Ullenhags tal som han höll på ett symposium till Raoul Wallenbergs minne förra sommaren.
* Foton från Yad Vashem
* En av mina tidigare bloggar: Barnets rätt till respekt - Janusz Korczak
* Ytterligare en tidigare blogg: Korczaks tankar - grunden till den första barnkonventionen
* En artikel som både är publicerad i Frisinnad Tidskrift och på motargument.se: Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

onsdag 29 maj 2013

Huset som Dizengoff byggde

Att bygga ett hus.
Att forma en stad.
Att utropa en stat.

Våren 1909 samlades 66 familjer på sanddynorna norr om Jaffa för att dela upp marken som de gemensamt hade köpt där. Fördelningen av marken skedde medelst lottning, där snäckor användes som lotter. Tomtgränserna ritades upp i sanden. Husen de byggde blev starten till Tel Aviv - då en förort till Jaffa. Visionen var en modern trädgårdsstad.

Enligt guiden som jag lyssnade på igår bestämde sig familjerna omgående för att två saker var viktiga att ordna tillsammans; tillgång till färskt vatten och ett café. Viktiga prioriteringar! Brunnen grävdes på samma ställe som snäcklotteriet hade skett. Och kaffestället (The first kiosk, som den kallas) på Rothschild Blvd finns fortfarande kvar (och har gott kaffe). Och ja, en av tomterna lottades tydligen inte ut, utan reserverades för den skola som hade startats några år tidigare. Vatten, kaffe och utbildning - alla goda ting är tre.

En av dem som var med på stranden var Meir Dizengoff. Läs gärna mer om honom, för han verkar ha varit en synnerligen initiativrik och framsynt herre - mycket aktiv i utvecklingen av staden. Till att börja med som affärsman och ordförande i kvartersföreningen (min benämning), så småningom som Tel Avivs första borgmästare. Entreprenörskap, samhällsbyggnad, teknisk utveckling, idrott och kultur verkar ha varit angelägna områden för Meir Dizengoff. Huset som han och hans fru Zina byggde gjordes så småningom om till Tel Aviv Museum of Art och skänktes till staden.

När David Ben-Gurion (ledare för Haganah, Israels första premiärminister mm mm) den 14 maj 1948 utropade Israel till självständig stat skedde det i just detta hus. Som nu därför kallas Independence Hall. Enligt guiden som jag nämnde tidigare, så bjöd man mycket konfidentiellt in 300 gäster till när självständighetsförklaringen skulle läsas upp. Varpå nyheten var förstasidesstoff dagen efter att inbjudningarna hade gått ut - och massor av människor kom för att delta. Golda Meir var förresten av av dem som skrev under självständighetsförklaringen.

Innerstaden Tel Aviv har idag ca 400.000 invånare och i hela Tel Aviv-regionen, inkl förorter mm, bor ca 3.3 miljoner människor. 13 stränder på en ungefär 1.5 mil lång strandremsa. Massor av företag, restauranger, butiker, museer mm.

Ordspåk:
In Jerusalem - you pray
In Haifa - you pay
In Tel Aviv - you play

Men det där sista vet jag inte riktigt om det stämmer - idag är Tel Aviv Israels ekonomiska och finansiella centrum, en hel del av Israels välstånd kommer även härifrån, så bara lek är det väl inte hela tiden.

Några länkar:
Visit Tel Aviv-Yafo
Israel
Israeli Declaration of Independence
Dinzengoff square
Dizengoff center - Tel Avivs första shoppingcenter
Ett resereportage från förra året i Vagabond: Tel Aviv - mellanösterns lyckliga bubbla

Se också mina tidigare bloggar:
Funktion och vacker form - White City
On a rooftop in Tel Aviv - om apelsinjuicen och annat i Jaffa
Om Israel. Och vatten. Och high-tech. Och en hel del till.
Trädens födelsedag

tisdag 28 maj 2013

Funktion och vacker form - White City



Det finns en speciell tjusning med vackra hus.
Hur arkitektens skicklighet och känsla formar människors hem. Arbetsplatser. Kulturbyggnader.
Och en stads hela miljö.

I Tel Aviv vandrade jag runt i timmar i Vita Staden /White City. Fötterna gick och gick medan jag spanade uppåt och kikade runt hörnen på några av de 4 000 modernistiska byggnaderna - i bland annat Bauhaus-stil och med många influenser från annan modern arkitektur (Le Corbusier mfl). Byggnaderna är ritade av tyska judiska arkitekter som immigrerade från Nazityskland till Palestina. Och som en fotnot kan noteras att nazisterna var starkt kritiska till modernistisk arkitektur som de ansåg var själlös. Bauhausskolan (där konst, arkitektur och design flätades samma med konsthantverk) stängdes av nazisterna 1933.

Funktion, skönhet och enkelhet - intrycket av ljus och modernitet står sig över tiden. En vandring för kropp och själ, men där jag ibland blev beklämd över att flera av byggnaderna var riktigt illa underhållna. Ändå lyste skönheten igenom (åh, dessa balkonger, takterasser, fönster...) - och jag blev åter glad när jag senare fick veta att det pågår ett omfattande restaureringsprogram.

När husen i Vita staden uppfördes på 1930-talet ingick de i ett helhetstänk för uppbyggnaden av Tel Aviv (med Patrick Geddes som stadsplanerare). Många gånger kombinerades olika funktioner - t ex byggdes flera av husen på en särskild sorts pelare, som gjorde att huset kyldes ner när vinden blåste under det, samtidigt som marken under huset användes till lekplats för barnen. Så här står det på Wikipedia apropå stadsplaneringen:
The apartment blocks provided a variety of services such as childcare, postal services, store, and laundry within the buildings themselves. Additionally, having a connection to the land was viewed as extremely important, so residents were encouraged to grow their own vegetables on an allotment of land set aside next to or behind the building. This created a sense of community for the residents, who were in the main, displaced people from differing cultures and origins.
White City i Tel Aviv utnämndes 2003 till ett världsarv av UNESCO och har det största antalet byggnader av denna typ i världen. Så här står det bland annat i motiveringen:
The White City of Tel Aviv is...an outstanding example of new town planning and architecture in the early 20th century, adapted to the requirements of a particular cultural and geographic context.

Bauhaus Center i samma område är också väl värt ett besök. Eftersom jag särskilt gillar museibutiker, så tillbringade jag en bra stund på centrets shop.
Många, många vackra och roliga saker finns det där.
I påsen på vägen tillbaka till hotellet fanns en utsökt vacker liten mezuzah i glas. Den förtjänar en egen blogg, vid tillfälle.

Fler länkar:
Här finns foton på många av de häftiga husen.
White City Tel Aviv
UNESCOS världsarvslista för västra Asien

måndag 27 maj 2013

Svårt att ha distans till upploppen

Funderar på långdistans på upploppen i några av Sveriges förorter.
Men det går så klart inte att ha distans.
Våld föder våld föder våld.
Likväl som de många ansvarstagande människornas engagemang väcker respekt. De människor som gått man ur huse för att stoppa våldet och skydda sina stadsdelar.

Här finns länkar till kloka människor som tänkt till från olika infallsvinklar:
Gulan Avci i SvD: Att skylla på samhället är alltför lättvindigt
Nina Power i DN: Ilskan i förorten är inte bara svensk
Sanna Rayman i SvD: Bortom pajkastning och stenkastning
Och Sanna Rayman igen: Upploppen är lika tidlösa som vanan att misstolka dem
Heidi Avellan i Sydsvenskan: Vem kastar de första stenarna?
Peter Wolodarski i DN: Siffran som sammanfattar Stockholms problem
Håkan Holmberg i UNT: Det handlar om segregation
Sakine Madon i Expressen: Ni som förstör borde skämmas
Hanne Kjöller i DN: Husby som ett Rorschachtest
Adam Cwejman i Helsingborgs Dagblad: Förändra - men på demokratisk väg
Niklar Orrenius i DN: Föräldrarna satte stopp i Rosengård
Nima Sanandaji i SvD: Avgörande att skydda invandrarnas företag
Per Pettersson: Arga unga män och utbildade unga kvinnor
Inti Chavez Perez i SvD: Bränderna är inget rop på ökad jämlikhet

On a rooftop in Tel Aviv - om apelsinjuicen och annat i Jaffa


Tel Aviv.
Vårens kulle.

Satt igår kväll på ett hustak, blickade ut över Medelhavet och försökte fånga känslan.
Ord som bedårad, omfamnad, betagen o dyl stämde inte riktigt.
Staden är alldeles för intensiv.
Kanske var jag tagen, helt enkelt.
Lite berusad av pulsen.
Och av vänligheten. Artigheten.
Humorn.

Hade under eftermiddagen strosat runt i Jaffa (Yafo, יפו, Jafo, يافا Yāfā), den arabiska stad som många judiska immigranter anlände till under 1800-talet - på flykt undan förtryck och antisemitism i Europa.
Jaffa - som räknas som en av världens äldsta städer, idag en del av Tel Aviv-Yafo.
Jaffa - fick jag lära mig igår - som Jona, enligt Bibeln, seglade ut från innan han blev slukad av valfisken.
Klippan som Andromeda enligt grekisk mytologi blev fastbunden vid för att blidka Poseidon, ligger utanför Jaffa.
Fyren som hela tiden den var igång (1865-1966) drevs av medlemmar från samma armeniska familj.
Nalaga'at Center nere i Jaffa hamn - ett kultur- och teatercenter som drivs av döva, blinda och döv-blinda. Där vi ägnade en oförglömlig stund åt att försöka få kläm på vilka tecken i det hebreiska teckenspråket som bäst motsvarade vilka bokstäver i det latinska alfabetet.
Dessvärre hade jag inte möjlighet att vara med på någon teaterföreställning (de översätts vad jag förstår genom tal, tecken och textremsor till hebreiska, arabiska och engelska) - men de lär inte vara lika något annat.

Och den färskpressade apelsinjuicen är godare än god.

Här finns mer information om (och bilder från) Jaffa:
Wikipedia Academy
Virtual tourist
Tel Aviv Yafo Tourism
EpochTimes
Menorah

onsdag 22 maj 2013

Vissa dagar är bättre än andra. Som t ex när krav på tvångssterilisering tas bort.


Vissa dagar är bättre än andra.
Idag, till exempel.
När Riksdagen fattar beslut om att (det ytterst ohumana) kravet på tvångssterilisering vid könsbyte ska tas bort.
Sannerligen ett steg åt rätt håll för Sverige när det gäller att följa de mänskliga rättigheterna.

Passar särskilt bra just idag eftersom den 22 maj firas till minne av gayaktivisten och politikern Harvey Milk (se t ex en av mina bloggar om honom: Harvey Milk - om mod och handling).

Amanda Brihed, Barbro Westerholm, RFSL:s Ulrika Westerlund, Birgitta Ohlsson och Martin Andreasson är är några av de personer som uthålligt och ihärdigt kämpat för detta.
Det var förresten också Barbro (som dåvarande chef för Socialstyrelsen) som 1979 drev igenom att homosexualitet inte längre skulle räknas som en psykiskt sjukdom av Socialstyrelsen.
Här är en intervju för några år sen med starka, modiga Amanda på DN.se.

Riksdagen (debatt och beslut): Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet
Amanda Brihed (under Riksdagsdebatten idag): Alla märkliga resonemang kring tvångssteriliseringen i Riksdagens kammare
En av mina tidigare bloggar (där det finns länkar till många bloggar och artiklar): Riv lagen om tvångssterilisering och särbehandling av transsexuella
En artikel som Barbro Westerholm, Erik Ullenhag och jag skrev i Aftonbladet för snart 3 år sen: Vi river lagen om tvångssteriliseringar

lördag 18 maj 2013

Malmöit, västmanlänning, europé

En märklig känsla för mig som sällan tänker på geografisk tillhörighet och nationalitet.

Denna kväll av Eurovision 2013 - med Loreen från min hemstad Västerås i Västmanland som tog Eurovision till Malmö, min födelse- och uppväxtstad. Som gav oss en strålande invigning där artister och länder saluterades på bästa OS-manér. Där Zlatan (som spelar för Paris Saint-Germain och är nominerad till bästa fotbollsspelare i Frankrike) hälsade välkommen till Sverige, och sin hemstad. Och där hela kvällen ger en känsla av att vi alla är européer.

We are one.
Fantastiskt!
Europahymnen

Ja, och så kom jag på; svensk känner jag mig också. Allt på samma gång.

Om tacksamhet, rasism och en hel del till


Jag tycker att tacksamhet, precis som snällhet, är fina egenskaper och förhållningssätt - som många gånger förringas och ofta förlöjligas.

Har på senaste tiden funderat mycket kring just begreppet tacksamhet - i ljuset av den intensiva mediadebatt kring tacksamhet, rasism, fördomar, flyktingpolitik, strukturer, individer och en hel del annat. En debatt, eller kanske snarare diskussion, som mellan varven tagit sig märkliga svängningar och gett upphov till en hel del ringar-på-vattnet-argumentation och nya inlägg om delvis andra fenomen.

Paulina Neuding tycker jag skriver klokt om detta i en krönika i dagens Svenska Dagbladet: Hur tacksam ska man vara?

Två sajter som alltid är bra när man funderar kring tolerans och intolerans:
Expo.se
Motargument.se

Här är länkar till några (det finna många, många fler) artiklar i "tacksamhetsdiskussionen":
Aftonbladet, Jasenko Slimovic, Nihad Bunar, Alisa Bosnic, Anna Ibrisagic, Jasenko Omanovic mfl : Tack Sverige för att vi fick en ny framtid
Svenska Dagbladet, Jasenko Selimovic: Spotta inte på min känsla av tacksamhet.
GP, Peter Hjörne: Ett uppriktigt tack!
DN, Jasenko Slimovic: Jonas, min vän
DN, Jonas Hassen Khemiri : Bästa Beatrice Ask
Newsmill, Johanna Parikka Altenstedt: Vem vill bli inkluderad i ett samhälle som vill hålla en osynlig?
Svt Debatt, Adam Cwejman: Att stämpla Selimovic som husblatte bekräftar rasisternas logik

söndag 5 maj 2013

Gästkrönika på motargument.se; Om tolerans och fanatism


Hade för en tid sedan förmånen att ha en gästkrönika på motargument.se. Om ett oförglömligt lunchsemniarium i Teskedsordens regi med Amos Oz, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson. Krönikan är tidigare publicerad i Frisinnad Tidskrift.

Här finns en film på UR om seminariet.
Här är en kort tidigare blogg om när jag lyssnade på Amos Oz vid ett annat tillfälle - på en författarkväll i Stockholms Kulturhus.
Här är en annan tidigare blogg där jag tipsar om Amos Oz Hur man botar en fanatiker (en av mina favoritböcker).

Och här finns några artiklar om och av Christer Mattsson och hans enträgna arbete för tolerans:
Lärarnas Nyheter: Han skildrar våldet scen för scen
UR: Det är viktigt att säga att man inte håller med
Debatt: Arbetet mot rasism måste fokusera mer på grundskolan
Arbetet: Kampen mot rasismen lönar sig i längden
Lärarförbundets hemsida: Alla barn i mitt klassrum förtjänar respekt
EXPO Skola: Ingen blir nazist över en natt
Skolvärlden.se: Toleransprojektet har sparat hundratals miljoner
SR: Toleransprojekt för högstadieelever

Malmöhumor; torggängare


Den ultimata testen på att man är och för evigt förblir Malmöit, tror jag är när man, dvs jag, roas hejdlöst åt detta videoklipp om torggängare på Segevångs torg.
Särskilt humoristiskt är den lilla kommentaren där Malmö stad känner sig tvungen att förtydliga att filmen är påhittad, att man inte anställt torggängare på riktigt.

Som gamla reklamare ger jag bonuspoäng för skicklig gerillamarknadsföring. Och det gjorde tydligen Resumé också.

Kommentarer och artiklar om filmen:
Offentliga affärer
Fria tider
Kvällsposten
Sydsvenskan