söndag 29 april 2012

Wolodarski om Reepalu

Under de senaste 20 åren har social­demokraten Ilmar Reepalu varit ­Malmös ledande politiker. Det kan rimligen inte vara någon nyhet för honom att staden i vilken han verkar har allvarliga problem med hatbrott, som bland annat riktar sig mot den judiska gruppen.
Man skulle ha kunnat förvänta sig att Reepalu, under sina år vid makten, vinnlagt sig om att dämpa motsättningar och bekämpa hat, oavsett var det visar sig. Men Reeplau har i stället blivit en splittrande kraft som bidragit till ökad spänning.
De ”olyckliga” uttalandena har varit så många på senare år att de inte längre kan bortförklaras som felsägningar eller vantolkningar.
Så skriver Peter Wolodarski i sin söndagskrönika i dagens DN.
Och jag håller helt med.

Det finns några debattörer som menar att det är felaktigt att kalla Ilmar Reepalu antisemit.
Att det han står för inte är antisemitism. Och om Reepalus uttalanden trots allt är antisemitiska, så menar dessa debattörer att han själv ändå inte är antisemit.

Men jag förstår faktiskt inte varför de landar i den slutsatsen.
Om någon upprepat uttalar antisemitiska eller andra rasistiska åsikter, då måste slutsatsen så småningom dras att personen inte bara råkar säga fel gång på gång på gång på gång, utan att uttalandena faktiskt speglar personens åsikter.
För mig framstår det som märkligt att diskutera en situation där det finns antisemitism utan antisemiter. Och en islamofobi utan islamofober. Homofobi utan homofober. Antiziganism utan människor som har fördomar mot och ser fientligt på romer.

Nej, rasistiska strömningar och tendenser i samhället uppstår inte ur tomma intet.
Det är alltid enskilda människor som står för de åsikter som formar de fördomsfulla mönstren.
Och dessa människor behöver göras ansvariga för sina åsikter. Inte minst om man är en ledande politisk företrädare. Hur ska vi någonsin annars få bukt med rasism, främlingsfientlighet och fördomar? Som Thomas Lunderquist skrev i Sydsvenskan i veckan under rubriken Återfallsförolämpare:
Att på det här viset relativisera, bagatellisera och dikta ihop konspirationer är inte längre att fiska i grumliga vatten. Nej, Reepalu omfattar och reproducerar antisemitiska myter. Bara genom att erkänna det kan man begripa Reepalus hårresande och outtröttliga uttalanden – gång på gång, år efter år. Eller vad krävs egentligen för att ta a-ordet i sin mun? Går gränsen vid hatbrott och vid nynazistiska ritualer och symboler?

Här är en länk till en av mina tidigare bloggar om en intervju i Frisinnad Tidskrift med Henrik Bachner om antisemitism. Och till Svenska Kommittén mot antisemitisms hemsida.
Och här är några artiklar, nyhetsinslag och bloggar om Reepalu och hans åsikter:

Skånskan.se: SWC: Reepalu skyller ifrån sig
Studio Ett: Antisemitism
Sydsvenskan: "Reepalus språk är antisemitiskt"
Jackie Jakubowski i DN: Att ständigt förringa flagranta uttryck för judehat stryper debatten
Naomi Abramowicz på Samfundet Sverige Israels hemsida: Peter, Vargen och Reepalu och på hennes egen blogg Autonaomi
Erik Svansbo på sin blogg Pophöger
Expressen: USA:s sändebud når hatets Malmö i dag
Pinglans tankar: Ilmar Reepalu = antisemit
Världen idag: Lena Posner Körösi: Ilmar Reepalu är antisemit
Jonathan Leman: Ilmar Reepalu om antisemitismen i Malmö
Dilsa Demirbag-Sten på Newsmill: Varför flirtar Ilmar Reepalu med antisemitiska krafter?
Rejdnells blandning: Reepalus uttalanden är antisemitiska

På bloggen Fred i Mellanöstern finns en mängd länkar för den som vill ha mer information.

lördag 28 april 2012

Kaffe är bra!

I dagens Latte-bilaga till VLT finns en artikel som passar mig precis. Fika, för hälsans skull - är rubriken. Det är Anna Bratt (TT Spektra) som skrivit den - tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet så jag kan inte länka till den. Men hör här:
Kaffe piggar upp, skärper minnet och koncentrationen. Kaffedrickare löper dessutom mindre risk att drabbas av ålderdiabetes och parkinson.
Fler citat ur artikeln, nu är det Bertil Fredholm, en av världens främsta experter på koffein och professor emeritus vid Karolinska institutet, som uttalar sig:
Kaffe fungerar som motgift mot ett ämne som samlas i kroppen när man är trött. Det förklarar varför vi blir pigga när vi dricker kaffe. Den här substansen påverkar inte bara sömn och vakenhet, utan skyddar också mot vissa former av nervdöd, som till exempel kan leda till Parkinsons sjukdom.
Mera kaffe åt folket!

torsdag 5 april 2012

Doften av jordgubb

Det finns vissa dofter som kastar en direkt tillbaka till barndomen. Eller dofter som på ett ögonblick förflyttar en till en sandstrand på andra sidan jorden. Eller till en alptoppsstuga. Eller till en härlig sommardag i skuggan av ett gammalt äppleträd.

Härom kvällen åt vi jordgubbar. Med mjölk. Himmelskt.
Och jag nämnde flera gånger hur härligt det var att jordgubbarnas doft dröjt sig kvar i bilen efter hemfärden från affären. Flera timmar efter handlingen.
Uhm, hm, sa maken.
Och avslöjade till sist att det visst inte var jordgubbarna som omfamnade bilen med sommarkänsla.
Det var någon slags doftstift som maken satt in någonstans i bilen. Jag uppfattade inte riktigt var - eftersom alla former av Wunderbaum är ett absolut no-no för mig. Förmodligen en kvarlevande känsla från en barndom med dessa läskigt luktande granar dinglande i backspegeln under långa kvalmiga semesterfärder utan luftkonditionering.
Men man får väl ändra sig. För gott och somrigt, och inte alls artificiellt, det luktar det i bilen. En doft av jordgubb.