onsdag 21 november 2012

Vapenvila i Gaza


Jag gläds åt att Israel och islamiströrelsen Hamas har enats om vapenvila i Gaza. Och återger ett skolarbete om konfliktanalys som min äldsta son, när han var 18 år, valde att redovisa på ett annorlunda sätt.

Den mustiga konfliktsoppan publicerades i Frisinnad Tidskrift (nr 6/2008)

Mustig konfliktsoppa
Tillägnas Amos Oz: "Det är en konflikt mellan rätt och rätt, mellan två mycket kraftfulla, mycket övertygande anspråk på samma lilla land. Inte något religionskrig, inte något kulturkrig, inte någon motsättning mellan två nationer utan helt enkelt en tvist om vems hem detta är. Och jag tror att den kan lösas."

Förberedelsetid: tusentals år
Tillagningstid: 60 år
Portioner: räcker och blir över

500 g extrem fanatism
250 g etnicitet av olika sort
50 g nationalism
25 g religion
3 nypor riktad tillväxt
0.5 krm riktad fattigdom
1 knippe segregation
1 stort mått rädsla

1. Tag en mycket eftertraktad men begränsad (gr)yta.
2. Grunda med ett förföljt folk och världssamfundets dåliga samvete.
3. Renodla fanatismen och lägg i grytan.
4. Hacka och finfördela etniciteterna.
5. Sila blandningen och rör sedan ner nationalismen.
6. Tillsätt under omrörning otaliga utomstående staters inbördes konflikter och inblandning.
7. Fräs ner omvärldens motstridiga ideologier.
8. Tillsätt segregationen utan att låta den blandas.
9. Krydda med tillväxt och fattigdom.
10. Låt koka på hög värme.
11. Red av med ett stort mått rädsla.
12. Garnera med religionerna.
13. Servera med lika delar rätt till eget land.

Kockens tips: Tänk på att låta ändamålen helga vilka medel som helst under tillagningen. Den som föredrar en mer fredlig variant av soppan: tillsätt oändliga mängder med kompromissvilja, hopp, ömsesidig respekt och empati.
...................................................................................

Må fred råda.
Mer om vapenvilan finns på:
DN
Expressen
DI

onsdag 24 oktober 2012

Gömda flyktingbarn får rätt att gå i skola


Äntligen.
Idag har Regeringen och Miljöpartiet kommit överens om ett förslag som ska ge gömda flyktingbarn (dvs ofta barn till papperslösa flyktingar) rätt att gå i skola.
En fråga som bl a Rädda Barnen och UNICEF arbetat för länge.

En verkligt god nyhet på FN-dagen!

Sverige har tidigare fått kritik för att vår lagstiftning inte ger alla barn rätt att gå i skolan. Detta strider mot FN:s konvention om barns rättigheter. Om Barnkonventionen varit svensk lag, så hade vi sannolikt inte behövt vänta så här länge på att alla barn i Sverige skulle ha den självklara rätten att gå i skolan.

Barnkonventionen
Artikel 2
Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

Artikel 28–29
Alla barn har rätt till gratis grundskoleutbildning. Under- visningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken.

Heder åt Frida Johansson Metso, dåvarande ordförande för LUF, som tog upp detta krav för några år sen och fick ett enhälligt beslut på att Folkpartiet skulle driva frågan.

Se även min blogg från mars 2011 om när beslutet fattades (det tar tid innan politiska beslut blir verklighet!): Gömda barns rätt att gå i skolan
Här finns några länkar:
Regeringen
SVT
GP
Lotta Edholms blogg
EKOT

fredag 28 september 2012

Ett större problem än Reepalu


FÖRST: Den som vill motarbeta antisemitism kan göra det på många sätt. Genom att prata med sina vänner i vardagen om antisemitismens konsekvenser för ett fritt samhälle. Genom att fostra sina barn med sunda, demokratiska värderingar om allas lika värde. Genom att bemöta antisemitiska påståenden vid fikabordet på arbetet. Genom att ta sig en stund och läsa på om vad antisemitism är och hur denna fientlighet och dessa fördomar mot judar yttrar sig. Genom att skriva debattartiklar. Genom att inte rösta på Ilmar Reepalu i nästa val. Naturligtvis har polis, rättsväsende, politiker ett särskilt ansvar. Naturligtvis har lärare och skola en särskilt betydelsefull roll. Likväl som journalisterna. Men alla kan vi hjälpa till på olika sätt. Ett enkelt och effektivt sätt är att stödja det arbete som SKMA (Svenska Kommittén Mot Antisemitism) uträttar: mer information om det arbetet + information om hur man blir stödmedlem finns här.

Det sägs att trakasserierna mot Malmös judar har inte har minskat.
Det sägs också att stödet för dessa malmöiter har ökat.
Känner mig osäkert på hur man ska förhålla sig till dessa båda uppfattningar.
Att trakasserierna inte minskar är naturligtvis alarmerande - inte minst i skenet av nattens sprängattentat mot Judiska församlingen i Malmö.
Att det öppna stödet ökat (t ex i debatten, genom kippavandringar mm) är givetvis bra.
När jag kommit så långt i mina tankar infinner sig ett stort MEN. Eller möjligen OCH?

Jag funderar på varför det verkar vara så svårt att se antisemitismen och kalla den vid dess rätta namn. Varför Ilmar Reepalus åsikter, även när de fördöms och kritiseras, inte leder till tydliga uttalanden om att han är antisemit. Om någon gång på gång på gång uttrycker antisemitiska åsikter så är det väl inte så märkvärdigt att dra slutsatsen att denna person är antisemit. Likväl som en person som gång på gång på gång uttrycker manschauvinistiska åsikter är manschauvinist.
Där det finns antisemitism finns det antisemiter.

Antisemiten Ilmar Reepalu är ett betydande problem i sig.
Men antisemitismen i Malmö är ett större problem än så.
Utan att se judehatet i Malmö som ett problem med specifika orsaker och mekanismer kommer man aldrig att kunna komma åt det på allvar. Därför blir det märkligt när föreståndaren för Malmös dialogforum igår talade om att spänningar mellan grupper i staden ligger bakom (SvD 28/9).

Men förföljelserna mot Malmös judar orsakas inte av spänningar, utan just av hat mot judar. Det är där problemet ligger, och det måste Malmös styrande inse.
Skriver Benjamin Katzeff Silberstein i SvD:s ledarblogg.

Läs också:
Per Svenssons krönika i Sydsvenskan: Agera mer kraftfullt
DN WEBB-TV med Dilsa Demirbag Sten, Niklas Orrenius och Rakel Chukri: Debatt om bombdådet i Malmö
Två mycket läsvärda artiklar av Niklas Orrenius:
De är offer för judehatet i dagens Malmö
Malmöbon som inte kan röra sig fritt
Och så några av mina tidigare bloggar:
Människorna i Malmö är inte likgiltiga
Dags för malmöiter att ge fanatiker och antisemiter mothugg
Wolodarski om Reepalu

tisdag 25 september 2012

Quoth the Raven: "Nevermore"

Jag såg häromdagen filmen The Raven.
Inspirerad av dikten The Raven/Korpen som publicerades 1845. Också inspirerad av författarens liv. Edgar Allan Poe, förstås.
Strofer från denna fantastiska dikt har poppat upp i mitt huvud titt som tätt de senaste dagarna. Inte för jag kommer ihåg hela dikten, men ändå.
Till exempel:
"That I scarce was sure I heared you - here I opened wide the door;
Darkness there, and nothing more."
Och:
"Let my heart be still a moment and this mystery explore;
'Tis the wind and nothing more."
Och:
"Other friends have flown before - On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before."
Och förstås:
"Quoth the Raven:'Nevermore.'"

Och så tänker jag på Alan Parsons Projects album Tales of Mystery and Imagination som jag lyssnade mycket på (på mycket hög volym) när det begav sig i mitten och slutet av 70-talet.

Här finns en länk till hela dikten.
Och här finns en länk till en av de svenska översättningarna - den av Viktor Rydberg.
Uppdatering i maj 2013 (tack Jenny Sonesson för tipset): Christopher Lee läser dikten här.
Här läser Christopher Walken dikten.
Och här och här (med läckra illustrationer av Rob Gonsalves) spelar Alan Parsons Project.

Och här är några recensioner mm av filmen:
Onyanserat om film och TV
Filmtipset/Nyheterna24
Moviezine
SvD

tisdag 28 augusti 2012

En underbar bokkasse


Överraskades av en underbar gåva.
Av vännen, journalisten, debattören, förläggaren och synnerligen kloka Karl Beijbom fick jag en kasse med den finaste blandningen av böcker.

Jakten på den fulländade hälsan - en bok om hälsans hemligheter, kärlekens mysterier och meningen med livet av Pia Vingros
Några råd till min kära dotter - en inspirationsbok för kvinnor som vill lyckas av Marianne Hamilton
Politik 2.0 - konsten att använda sociala medier av Brit Stakston som huvudförfattare
Hur en man övervinner sin rädsla för hajar av Peppe Engberg. Denna sistnämnda bok en fantastiskt formgiven roman med helt underbara illustrationer (av Björn Engberg) i olika manér - som man ibland säger i mäklarannonser "Måste ses" - och givetvis även läsas.

Tack Karl!
Beijbom books!

lördag 18 augusti 2012

Människor i Malmö är inte likgiltiga

”Den verk­liga trage­din be­står inte i onda människors handlingar, utan i goda männi­skors likgiltig­het.”
Klokt talat av Dr Martin Lut­her King.

Jag är glad att så många människor i Malmö inte är likgiltiga utan genom en kippavandring idag protesterar mot den antisemitism som finns i staden. Talar vid den avslutande manifestationen (vid Möllevångstorget) gör EU-minister Birgitta Ohlsson, Willy Silberstein (ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA) och Luciano Astudillo (ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse). Samtidigt sker Stockholms första kippavandring i solidaritet med Malmös judar.

Birgitta skriver klokt om detta i en artikel i gårdagens Sydsvenska dagbladet. Ur artikeln:

"...Undersökningar visar att trots att toleransen ökar i Sverige, har antisemitiska åsikter inte minskat i samma omfattning. Synagogor, judiska skolor och institutioner behöver ökat skydd. Regeringen har därför satsat 4 miljoner kronor för att öka säkerheten för den judiska minoriteten.

Men det finns också en annan berättelse om Malmö. En berättelse om toleransens, solidaritetens och öppenhetens stad.

Toleransens Malmö där en judisk församling etablerades redan 1871, bara ett år efter att lagen avskaffats som förbjöd judar att bosätta sig utanför Stockholm, Göteborg, Norrköping och Karlskrona.

Öppenhetens Malmö som stolt välkomnat flyktingar från hela världen.

Solidaritetens Malmö som 1945 tog emot 30 000 överlevande från nazisternas koncentrationsläger. Människor som sett helvetet möttes av Malmöbor som öppnade upp sina hem och arbetade för Röda Korset.

När en ny våg av antisemitism nådde Polen i slutet av 1960-talet och landets judar gjordes stats-lösa kom många till Malmö.

I morgon kan vi tillsammans visa detta Malmö igen! För berättelsen om Malmö skrivs av Malmöborna själva genom aktiv handling..."

Se även mina tidigare bloggar:
Dags för malmöiter att ge fanatiker och antisemiter mothugg
Wolodarski om Reepalu
Kristallnatten

Och några artiklar om kippavandringen:
Expressen Kippavandring längst Malmös gataor är igång
Sofia Nerbrand i Kvällsposten: Gå med i kippavandring!

onsdag 25 juli 2012

RainbowMaker - Stockholm Pride




Nästa vecka startar Stockholm Pride 2012.
Eftersom jag är utomlands då och inte kan delta, önskar jag alla en färgglad Pride med denna fantastiska lilla soldrivna pryl; RainbowMaker, från Kikkerland Design. Som jag varit förtjust i och fascinerad av sedan jag såg den för första gången för några år sedan - och som jag fick i present förra veckan.
Tack Joachim!

Det är David Dear som har skapat RainbowMaker.
Som i sin tur skapar små glittrande glada regnbågar, så snart den minsta solglimt kikar fram.
Fantastiskt vad kombinationen av kreativitet, konst, teknik och miljötänk kan åstadkomma.

Och så en annan av mina regnbågsfavoriter: Rainbow of Love med Bob Sinclar.

Med särskild hälsning till Amanda Brihed, Barbro Westerholm, Birgitta Ohlsson, Bengt Held, Göran Stanton, Ulrika Westerlund, Maria Jern, Mona Sahlin och ni andra som oförtrutet genom åren gör ovärderliga insatser för dessa MR-frågor.

Pridefirandet startade i juni 1969 i samband med polisens omfattande och upprepade trakasserier av HBT-samhället när gaygästerna för första gången slog tillbaka och startade kravaller efter en polisrazzia mot gaybaren Stonewall Inn på Christopher Street i New York.
Regnbågsflaggan skapades av Gilbert Baker 1978 och är den mest kända internationella symbolen för homosexuell solidaritet.
Och här finns mer information om Stockholm Pride som firats sedan 1998.

Även om det finns mycket kvar att göra för allas möjlighet till de mänskliga rättigheterna så har vi kommit en bra bit sedan gay-aktivisterna demonstrerade på Socialstyrelsens trappa och Barbro Westerholm så småningom 1979 drev igenom att homosexualitet inte längre skulle räknas som en psykisk sjukdom av socialstyrelsen.

Och här är några av mina tidigare bloggar om Pride, hbt och mänskliga rättigheter:
The Kids Are All Right
Unga HBT-personers hälsa
Riv lagen om tvångssterilistering och särbehandling av transsexuella
Harvey Milk - om mod och handling
Med svenska gaypolisen i Europrideparaden
Goint to the Chapel
EuroPride 2010 i Warszawa
Raibow of Love
10 december - dagen då FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs
Ulrika Westerlund: En berättelse om kärlek
Amanda Brihed om rätten till den egna kroppen
Black White + Grey
De mänskliga rättigheterna är inte någon annans bord
Kärlekens seger - riksdagsbeslutet om könsneutrala äktenskap

tisdag 24 juli 2012

Klockorna i Stadshustornet: MUNKEN

En blogg i serien om de klockor som Bo Setterlind namngett och
försett med poem. Det finns mer info och länkar om Sveriges största
klockspel, klockorna, Västerås Stadshus mm på bloggen Klockspelet i Stadshustornet: STOR-DUM.

Jag
MUNKEN
vittnar om Gud
sjunger om evigt liv
oberörd av denna tomma tid
och detta öde land
som ligger under ögats båge

måndag 23 juli 2012

Klockorna i Stadshustornet. BRÖT-ANUND

En blogg i serien om de klockor som Bo Setterlind namngett och försett med poem. Det finns mer info och länkar om Sveriges största klockspel, klockorna, Västerås Stadshus mm på bloggen Klockspelet i Stadshustornet: STOR-DUM.

BRÖT-ANUND
Till minnet av en stolt
och fridsam konung
som bröt mark
och byggde vägar
åt sitt folk

Om Bröt-Anund kan man läsar mer här och här.
Och Anundshög i Badelunda (utkanten av Västerås) är definitivt värt ett besök. Och här är en länk till runstenen på Anundshög.

söndag 22 juli 2012

Karl Ove Knausgård - ett år efter Utøya

Och så, mitt i ledigheter och jordgubbar och sommar, kommer den 22 juli. Det oförståbara och ogreppbara - massakern vid regeringskvarteren i Oslo och ungdomslägret på Utøya förra sommaren. Som, trots allt som sagts, skrivits, diskuterats och analyserats sedan dess, inte blivit ett uns mer förståeligt och greppbart för mig. Även om många tankar väckts när jag tagit del av andra människors reflektioner. Till exempel är Karl Ove Knausgårds artikel i dagens DN läsvärd. Mina tankar går, tillsammans med många andras tankar idag, till dem som överlevde och till de sörjande anhöriga, nära och kära.

lördag 21 juli 2012

Goody-bag

Mitt i vimlet igår stod en glad ung kvinna framför min dotter och mig med frågan om vi ville ha en goody-bag. Det är väl klart! Ja tack, svarade vi. Utan att ha en aning om vad det var som vi ville ha. Och som hon ville ge oss. Och nu ska ni få höra. En hel papperkasse fylld av: - en tjock, glansig och smaskig heminredningstidning - en lika tjock, glansig och smaskig modetidning - två påsar med tuggummi; olika smaker och där det ena enligt texten ska förbättra koncentrationen - flera förpackningar med snabb-cappuccino - en liten flaska munskölj - och en hel del annat smått och gott Härligt! Dessa påsar förgyllde vår dag, långt bortom värdet av produkterna. Jag gillar verkligen direkt direktreklam!

fredag 20 juli 2012

Klockspelet i Stadshustornet: DOMAREN

Serien om de klockor som Bo Setterlind namngett och försett med poem. Det finns mer info och länkar om Sveriges största klockspel, klockorna, Västerås Stadshus mm på bloggen Klockspelet i Stadshustornet: STOR-DUM.

DOMAREN
Sanningen är lag
Den gör ont
och klingar klarare än våren

fredag 13 juli 2012

Klockspelet i Stadshustornet: ORFEUS

Blogg nr fyra i serien om de klockor som Bo Setterlind namngett och försett med poem. Det finns mer info och länkar om Sveriges största klockspel, klockorna, Västerås Stadshus mm på bloggen Klockspelet i Stadshustornet: STOR-DUM.


ORFEUS
Paradiset kanske vi aldrig når
men längtan dit
bildar den smyckade förgård
i vilken vi får möta dess Skapare

torsdag 12 juli 2012

Klockspelet i Stadshustornet: FROSTGLIM

Här kommer nästa blogg i serien om klockorna i Västerås Stadshustorn.
Det finns mer info och länkar om Sveriges största klockspel, klockorna, Stadshuset mm på bloggen Klockspelet i Stadshustornet: STOR-DUM.

FROSTGLIM
Hela nejden omkring
med vatten och berg
är min

onsdag 11 juli 2012

Klockspelet i Stadshustornet: HJÄLPAREN

Här kommer nästa blogg i serien om klockorna i Västerås Stadshustorn.
Det finns mer info och länkar om Sveriges största klockspel, klockorna, Stadshuset mm på Klockspelet i Stadshustornet: STOR-DUM.

HJÄLPAREN
Jag är den
som trotsar världen
Till den största fienden
skall jag komma som en vän
Därför kallas jag av många
Hjälparen

tisdag 10 juli 2012

Klockspelet i Stadshustornet: STOR-DUM


Stadshustornet i Västerås har Sveriges största klockspel; 47 klockor.

Tornet och klockspelet invigdes 1960. Klockorna spelas dels för hand och dels via klockautomatik. Från början styrdes klockspelets automatik av utstansade hålremsor i plast men nuförtiden styrs automatiken digitalt.

Eftersom jag gillar både Stadshuset, tornet och klockspelet mycket, kommer jag att blogga om de olika klockorna ett tag framöver. Klockorna är som sagt många, så det lär ta en stund. Gå gärna in i vestibulen till Västerås Stadshus – där finns en bronstavla (ett konstverk i sig) med ett urval av klockpoemen.

Jag börjar med Grupp 1 och STOR-DUM:
STOR-DUM
heter jag
Jag är den
som ringer in
din arbetsdag
Livet är en evig möda
En gång slår jag vid din grav

På Wikipedia står det så här:
Totalt består klockspelet av 47 klockor som omfattar fyra oktaver, varav den största klockan har en diameter på 155 centimeter och en vikt på 2410 kilogram. Den minsta klockan väger 11 kilogram och har en diameter på 21 centimeter, och den totala vikten på samtliga klockor är cirka 15 ton. Varje klocka har ett namn och ett poem ingjutet författat av Bo Setterlind, vilket även resulterade i en diktsamling med namnet Klockorna, med illustrationer av Osmo Isaksson.
Så här skriver Bo Setterlind i förordet till den tredje upplagan av Klockorna:
Inskriptionerna på de fyrtiosju, tempererat stämda och över fyra oktaver famnande klockorna i klockspelet i Västerås’ stadshus är mitt debutarbete som upphovsman till klockinskriptioner. Det var en mäktig uppgift, som uppdragsgivaren, Västerås’ stad, inspirerad av arkitekten Sven Ahlbom, ställde mig inför. Varje klocka skulle få ett namn och ett poem.
 Och så här står det i en folder från Västerås Stad:
År 1958 utlystes en pristävling i att komponera musik till klockspelets automatik.
......
Första pris gick till ”Tideräkning” av Per Ahlbom, andra pris till ”Blåters” av Ingvar Lidholm och tredje pris till ”Lördagsspel” av Werner Wolf Glaser. Som alternativ till den nämnda prisbelönade musiken för automatik spelas sedan år 2002 varje heltimme, måndag till fredag mellan klockan 7 och 21, lördag och söndag mellan klockan 9 till 21, melodier av känd karaktär nyarrangerade för klockspel. Dessutom spelas nykomponerade preludier strax före klockan 12.00 varje dag. Förutom det automatiska spelet ges konserter manuellt klockan 12.00 varje lördag maj till september, samt samma tid varje onsdag under juni till och med augusti. Konserter ges även sista april, nationaldagen, midsommar, skyltsöndagen, Lucia, jul och nyår samt vid andra speciella tillfällen.

Den som vill läsa mer om klockorna kan göra det:
* I Bo Setterlinds: Klockorna
Osmo Isaksson som gjort illustrationerna har bl a undervisat vid Västerås Konstskola.
* Och på Västerås Stads hemsida (där det också finns en folder att ladda ner med massor av intressant information, bl a om dagens fem klockspelare och vilka melodier som spelas när).

Den som vill ha mer information om Stadshuset kan läsa om det här och här. Arkitekt var  Sven Ahlbom som var stadsarkitekt i Västerås på 30- och 40-talen och som också ritade Västerås Stadsbibliotek, en av mina absoluta favoritbyggnader.


lördag 7 juli 2012

Semesterlektyr

Det bästa med semestern är att hinna läsa just så mycket som jag vill.
Här är de böcker som jag hoppas hinna med under ledigheten:

AJ Kazinski: Den sista goda människan
Carl-Johan Vallgren: Havsmannen
Fredrik Lindström: När börjar det riktiga livet
Göran Rosenberg: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
Henrik Berggren och Lars Trägårdh: Är svensken människa?
Jonas Gardell: Om Jesus
Karl Ove Knausgård: Min kamp 1 (har börjat på denna tidigare men det kom saker i vägen så jag gör en omstart)
Lars Åberg: Flower Power - Om Barn i Stan och det som gror på Seved
Martin Davies: Trollkarlens trast
Mons Kallentoft: Den femte årstiden
Paul Desalmand: Mitt liv som bok
Richard Yates: Cold Spring Harbor
Roslund & Hellström: Två soldater
Sara Lövestam: Tillbaka till henne
Theodor Kallifatides: Det gångna är inte en dröm 
Åsa Moberg: Kärleken i Julia Anderssons liv

Och här är några bloggar med lästips sedan tidigare:
Är detta en människa - av Primo Levi
Follow the yellow brick road
Alla dessa böcker
Att läsa är ett livselixir
När jag fyller 40 ska jag vara snygg. Rik. Lycklig. Och yngre. - av Gunilla Bergensten
Om primtal och andra underbara saker
Hemligheten - av Philippe Grimbert
Vad du än tänker, tänk tvärtom - av Paul Arden
Boken som jag skulle ha skrivit
Korzcaks tankar (se längst ner i bloggen för att hitta länkar till Janusz Korzcaks underbara böcker Barns rätt till respekt och Hur man älskar ett barn)
Porträtt av ett mycket litet barn - av Kerstin Thorvall

lördag 30 juni 2012

Filmfunderingar

Har fyra filmer i knät.
Alla verkar riktigt bra.
Och väldigt olika.
Funderar på vilken jag ska börja att se.

Flickan med Blanca Engström, Fredrik Edfeldts debutfilm
Trädet (L'arbre) med Charlotte Gainsbourg
Beautiful boy med Maria Bello och Michael Sheen
Brev från min barndom ( L'âge de raison) med Sophie Marceau och av Yann  Samuell

fredag 29 juni 2012

Kom och köp ankor!

Nu är det dags igen!
Rotaryklubbarna i Västerås säljer ank-lotter för att stoppa polion i världen.

Det här är ett led i Rotarys arbete worldwide för att utrota polio (End Polio Now). Pengarna används till vaccinering av barn i utvecklingsländer. Förra året hjälpte Västeråsare oss med 75.000:- till End-Polio-Now-arbetet. Tack för det!

Köp en liten gul plastanka för 20:-.
Eller köp fem för en hundring.

På lördag låter vi alla ankor tävla nedför Svartån.
Starten går kl 16.30 vid Apotekarbron.
Snabbaste ankorna som passerar Storbron vinner.

Vi säljer ank-lotter under hela Västerås Cityfestival.
Har du inte redan köpt, så passa på under fredagen kl 12.00-18.00 och på lördag kl 12.00-16.00.
Vi säljer vid Storbron och ambulerande i city.

Fin-fina priser!
Kom och köp ankor!

Läs mer på ankrace.org.


torsdag 14 juni 2012

Det är med solglasögon som med svarta koftor

Denna blogg tillägnas Kia, Jessica, Sinikka och ytterligare ett litet fåtal som till fullo uppskattar shoppingens innersta väsen och glädje. Sinikka bad mig särskilt att inte nämna uttryck som "intill galenskap" när det gäller shoppingens underbara känsla, så det kommer jag inte att göra.

Det är med solglasögon som med svarta koftor.
Man kan aldrig få för många.
Garderoberna kan aldrig bli tillräckligt stora.
I samma kategori, men ändå hästlängder efter, befinner sig även läderstövlar, pumps (svarta) och kavajer (svarta).

Visst handlar det om att använda sina koftor och solglasögon.
Visst handlar det om att den ena koftan inte är den andra lik.
Svarta koftor är ett underbart neutralt begrepp för hur många variationer som helst. 
Och visst handlar det om att solglasögon faktiskt har en mycket rationell och försvarbar funktion.
Men mest handlar det om att just handla dem. 

Och näst mest handlar det om att njuta av att ha dem.
När man väl har dem.
Har köpt dem alltså.
Solglasögonen. Och koftorna.

Det handlar inte om att man måste shoppa mycket (även om så sker ibland).
Och inte om att det måste vara dyrt (även om det händer).
Det handlar alls inte om ytlighet. 
Eller att inte förstå att också njuta av en blåsippa eller rent vatten i en fjällbäck (fast det där sista var förvisso en hel del år sen för min del, ska erkännas).

Det handlar om att bli riktigt, riktigt glad av att handla något som man gärna, gärna vill ha.
Även om man inte alltid visste att man ville ha den, innan man fick syn på dyrgripen.
Och om en genuin (evidensbaserad) övertygelse att de flesta bostäder har på tok för små garderober. Och om oftast näst intill obefintliga solglasögonsförvaringsmöjligheter.
Kanske inte riktigt shopping som livsstil - för stor del av dygnets timmar används till annat - men något åt det hållet.
Det handlar definitivt om en tillväxtvänlig inställning till shopping.

Jag läste någonstans att när man är på besök i storstäder (läs Rom och New York) så ska man inte använda shopping som nöje eller rekreation. 
What??
Why??

Här är en blogg som jag skrivit tidigare som handlar om våndan inför att göra sig av med skor och stövlar (som ju är baksidan av samma mynt på något sätt).
Här är en sajt med massor av solglasögon att längta efter.
Och så en DN-artikel: Bakom mina solglasögon...
Bloggaren Hermansro som älskar solglasögon.
Och ytterligare en solglasögonälskande bloggare: EtikettEmelie
Här är bloggen Hannovsky om den Perfekta Svarta Koftan.
Här är Karins konstgrepp med fem sätt att piffa upp en (svart) kofta.

onsdag 6 juni 2012

Lycka är en scooter


Sonen är lycklig.
Han håller på att packa upp paketet vars innehåll har betalats av belöningen för ett års godisuppehåll.

En slammscooter!
Den är blå och den är röd.
Blåa hjul, bara en sån sak.
"Åh, den är snygg!!"
Jag tror dagens lycka handlar om massor av saker. Förutom att själva scootern är fräck.
Att själv ha "förtjänat ihop" pengarna.
Att tävla med och mot kompisarna.
Att träna tekniken och bli bättre och bättre.
Att fara fram, fort, fort. Frihet.

Nu pågår monteringen.
Sen ska raceas med kompisarna.

Vi lär inte få med sonen till Fotografiska idag.
Sally Mann, Julia Hetta och August Strindberg får ursäkta.

lördag 2 juni 2012

"Jag är inte...

...rasist, men..."
Rakel Chukri skriver i dagens Sydsvenskan en läsvärd artikel om antisemitism och att respekten för varje människa måste vara förbehållslös.
Bland annat nämns en paneldebatt på Moriskan om antisemitismen i Malmö - en debatt som också sänts i Konflikt i P1.
 Jag citerar från artikeln:
Det fanns alltså flera centrala frågor som programledaren borde ha ställt till Reepalu. Hur ska problemen i just den här staden lösas? Vad gör vi åt de skolor som inte tydligt markerar att varje människa är okränkbar. Vad gör vi åt att många judar inte vågar bära religiösa symboler i det offentliga?
I stället tilläts diskussionen segla iväg till … Mellanöstern. När det var dags för frågor sa flera i publiken att de var emot all form av rasism för att sedan lägga till ordet ”Men”.
Men … varför attackerades Gaza 2008?
Men … varför får palestinier inte flytta tillbaka till sitt hemland?
Men…varför anordnades en manifestation på Stortorget 2009 där det förekom Israelflaggor?
Det är just detta ”men” som är så försåtligt. Respekten för varje människa måste vara förbehållslös. Det är inte dina politiska åsikter eller religiösa övertygelse som ska bestämma om du får känna dig trygg eller inte.
Inga "...men...", alltså.

onsdag 23 maj 2012

NIMBY

Lärde mig ett nytt begrepp häromsistens.
NIMBY.
Not-in-my-back-yard.

Ja, fenomenet kände jag så klart till.
Att man opponerar sig mot t ex byggandet av ett fängelse, ett behandlingshem eller ett hem för ensamkommande flyktingbarn - inte för att verksamhetens inte behövs, utan för att man inte vill ha det i närheten av sig själv. Och där man lägger stor tid, kraft, energi och ibland också pengar, för att hitta de rätta argumenten för att verksamheten inte ska hamna i närheten av där man själv bor eller arbetar.

Men begreppet, förkortningen var ny för mig.
NIMBY.
Låter lite rart.
Men är väl inte ett så smickrande beteende. Oavsett hur mänskligt det är.

Så här står det bland annat på Wikipedia:
De som är kritiska mot protesterna, och använder begreppet Nimby om dem, menar att de protesterande utgår från egennyttan och inte protesterar mot företeelsen som sådan, utan endast mot placeringen i deras närområde. Kritikerna menar att många av protesterna endast bygger på rädsla och fördomar och att de inte förstår att det är svårt att bygga nya sådana verksamheter eller flytta dem, eftersom de nya kringboende protesterar och överklagar, medan de kringboende kring befintliga sådana verksamheter vant sig vid dem, eller gett upp protesterna.
Jag funderar på om inte fenomenet kan leda till eftertanke även inom andra områden. Benägenheten att hitta rationella (och "politiskt korrekta") argument för att rättfärdiga känslomässiga reaktioner som inte helt stämmer med de värderingar som vi vill stå upp för. Eller när olika värderingar krockar. Beteenden och åsikter som vi inte riktigt vill kännas vid - som vi ibland berättigar genom rationella argument. Och där vi ibland lyckas övertyga oss själva.
NIMBY

lördag 5 maj 2012

Dags för malmöiter att ge fanatiker och antisemiter mothugg

Niklas Orrenius har idag en mycket tänkvärd artikel i Expressen.
"De är offer för judehatet i dagens Malmö" är rubriken.

Den handlar om läraren Henryk Grunfeld vars elever skanderar "Jävla jude! Jävla jude!" utanför klassrummet. 
Den handlar om judiska lärare som slutat på sina skolor för att de inte stod ut med judehatet. Och som hemlighåller sin religiösa identitet på sin nya arbetsplats för att slippa trakasseras. 
Den handlar om spelarna i den judiska fotbollsklubben som får höra att de är "judejävlar".
Den handlar om pojkar och unga män som inte vågar bära kippa, eller som döljer den under kepsen.

Den handlar också om människor som ser att det fördomsfulla hatet mot judar som grupp och hatet mot muslimer som grupp, har likheter med varandra. Den handlar om Siavosh Derakhti och några av hans vänner som bildade Unga muslimer mot antisemitism. Mer om den föreningen (som förresten bildades av killar på min gamla gymnasieskola Malmö Latinskola) finns här och här.

Mycket angelägen artikel. Djupt beklämmande.

Tänk om alla fantastiska malmöiter samlar ihop sig för att gemensamt motverka antisemitismen; att de bestämmer sig för att ge de fanatiska, hatiska och fördomsfulla malmöiterna mothugg helt enkelt. Står upp för vilka värderingar som gäller i det goda samhället. I vardagen. I verkligheten.

En blogg om Orrenius artikel:
Pophöger
Och så en annan artikel av Niklas Orrenius om antisemitismen i Malmö; denna gång från förra året och då i Sydsvenskan; Malmöbon som inte kan röra sig fritt.


Är detta en människa?

Jag läser för tredje eller fjärde gången Primo Levis Är detta en människa?
Utgiven i en upplaga om ett par tusen exemplar 1947. Reviderad och nyutgiven 1958. Översatt till svenska 1988.
Det är ganska många år sedan jag läste den sist.

Primo Levi - Författare. Poet. Doktor i fysik och fysik. Partisan. Auschwitz-överlevare.

Boken är Primo Levis vittnesbörd om hans tid i lägret.
I förordet skriver han att boken inte har några ohyggliga detaljer att tillfoga till det som världens alla läsare känner till om förintelseläger. Och fortsätter:
Den har inte skrivits i syfte att föra fram nya anklagelsepunkter; kanske kan den snarare tjäna som underlag för ett stillsamt studium av en del sidor av människosjälen.
I den utgåva som jag läser nu, finns en efterskrift där Primo Levi har tagit med sina svar på några av de frågor som skolelever som läst boken ofta ställer. Där för han bland annat ett intressant resonemang kring om det går att begripa nazisternas hat mot judarna. Så här skriver han:
Jag måste erkänna att jag föredrar den anspråkslöshet med vilken av några av de mest betydande historikerna (Bullock, Schramm, Bracher) bekänner att de inte begriper Hitlers och tyskarnas furiösa antisemitism. Kanske är det så att man inte kan begripa det som hänt, att man rentav inte bör begripa det, ty att begripa är nästan att rättfärdiga.
Och:
...i det nazistiska hatet finns ingen förnuftsmässighet...Vi kan inte förstå det; men vi kan och måste förstå var det kommer ifrån och vara på vår vakt. Om förståelsen är omöjlig så är kännedomen desto nödvändigare, ty det som har hänt kan upprepas, sinnena kan återigen förledas och fördunklas, också vårt eget.
 Så här skriver Levi om sitt språkliga uttryck i boken:
...jag tror på förnuftet och diskussionen som de förnämsta medlen till framsteg och därför väljer jag rättsskipningen framför hatet. När jag skrev min bok bestämde jag mig just av det skälet för vittnets sansade och nyktra uttryckssätt, inte offrets klagande och inte heller hämnarens uppbragta: jag tänkte att ju mer objektiva och ju mindre känslomässiga mina ord lät, desto mer trovärdiga och effektiva skulle de bli...
Trovärdiga och effektiva är sannerligen hans ord.
Knivskarpa.
Ohyggligt är intrycket.

Läs gärna tankar om boken på bookplanet

Och läs allra helst boken, förstås.

Här är några fler recensioner, artiklar och bloggar om Är detta en människa:
Dagens bok
Bokpuffen
Boksidan
Tidningen Kulturen
Lyrans Noblesser

söndag 29 april 2012

Wolodarski om Reepalu

Under de senaste 20 åren har social­demokraten Ilmar Reepalu varit ­Malmös ledande politiker. Det kan rimligen inte vara någon nyhet för honom att staden i vilken han verkar har allvarliga problem med hatbrott, som bland annat riktar sig mot den judiska gruppen.
Man skulle ha kunnat förvänta sig att Reepalu, under sina år vid makten, vinnlagt sig om att dämpa motsättningar och bekämpa hat, oavsett var det visar sig. Men Reeplau har i stället blivit en splittrande kraft som bidragit till ökad spänning.
De ”olyckliga” uttalandena har varit så många på senare år att de inte längre kan bortförklaras som felsägningar eller vantolkningar.
Så skriver Peter Wolodarski i sin söndagskrönika i dagens DN.
Och jag håller helt med.

Det finns några debattörer som menar att det är felaktigt att kalla Ilmar Reepalu antisemit.
Att det han står för inte är antisemitism. Och om Reepalus uttalanden trots allt är antisemitiska, så menar dessa debattörer att han själv ändå inte är antisemit.

Men jag förstår faktiskt inte varför de landar i den slutsatsen.
Om någon upprepat uttalar antisemitiska eller andra rasistiska åsikter, då måste slutsatsen så småningom dras att personen inte bara råkar säga fel gång på gång på gång på gång, utan att uttalandena faktiskt speglar personens åsikter.
För mig framstår det som märkligt att diskutera en situation där det finns antisemitism utan antisemiter. Och en islamofobi utan islamofober. Homofobi utan homofober. Antiziganism utan människor som har fördomar mot och ser fientligt på romer.

Nej, rasistiska strömningar och tendenser i samhället uppstår inte ur tomma intet.
Det är alltid enskilda människor som står för de åsikter som formar de fördomsfulla mönstren.
Och dessa människor behöver göras ansvariga för sina åsikter. Inte minst om man är en ledande politisk företrädare. Hur ska vi någonsin annars få bukt med rasism, främlingsfientlighet och fördomar? Som Thomas Lunderquist skrev i Sydsvenskan i veckan under rubriken Återfallsförolämpare:
Att på det här viset relativisera, bagatellisera och dikta ihop konspirationer är inte längre att fiska i grumliga vatten. Nej, Reepalu omfattar och reproducerar antisemitiska myter. Bara genom att erkänna det kan man begripa Reepalus hårresande och outtröttliga uttalanden – gång på gång, år efter år. Eller vad krävs egentligen för att ta a-ordet i sin mun? Går gränsen vid hatbrott och vid nynazistiska ritualer och symboler?

Här är en länk till en av mina tidigare bloggar om en intervju i Frisinnad Tidskrift med Henrik Bachner om antisemitism. Och till Svenska Kommittén mot antisemitisms hemsida.
Och här är några artiklar, nyhetsinslag och bloggar om Reepalu och hans åsikter:

Skånskan.se: SWC: Reepalu skyller ifrån sig
Studio Ett: Antisemitism
Sydsvenskan: "Reepalus språk är antisemitiskt"
Jackie Jakubowski i DN: Att ständigt förringa flagranta uttryck för judehat stryper debatten
Naomi Abramowicz på Samfundet Sverige Israels hemsida: Peter, Vargen och Reepalu och på hennes egen blogg Autonaomi
Erik Svansbo på sin blogg Pophöger
Expressen: USA:s sändebud når hatets Malmö i dag
Pinglans tankar: Ilmar Reepalu = antisemit
Världen idag: Lena Posner Körösi: Ilmar Reepalu är antisemit
Jonathan Leman: Ilmar Reepalu om antisemitismen i Malmö
Dilsa Demirbag-Sten på Newsmill: Varför flirtar Ilmar Reepalu med antisemitiska krafter?
Rejdnells blandning: Reepalus uttalanden är antisemitiska

På bloggen Fred i Mellanöstern finns en mängd länkar för den som vill ha mer information.

lördag 28 april 2012

Kaffe är bra!

I dagens Latte-bilaga till VLT finns en artikel som passar mig precis. Fika, för hälsans skull - är rubriken. Det är Anna Bratt (TT Spektra) som skrivit den - tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet så jag kan inte länka till den. Men hör här:
Kaffe piggar upp, skärper minnet och koncentrationen. Kaffedrickare löper dessutom mindre risk att drabbas av ålderdiabetes och parkinson.
Fler citat ur artikeln, nu är det Bertil Fredholm, en av världens främsta experter på koffein och professor emeritus vid Karolinska institutet, som uttalar sig:
Kaffe fungerar som motgift mot ett ämne som samlas i kroppen när man är trött. Det förklarar varför vi blir pigga när vi dricker kaffe. Den här substansen påverkar inte bara sömn och vakenhet, utan skyddar också mot vissa former av nervdöd, som till exempel kan leda till Parkinsons sjukdom.
Mera kaffe åt folket!

torsdag 5 april 2012

Doften av jordgubb

Det finns vissa dofter som kastar en direkt tillbaka till barndomen. Eller dofter som på ett ögonblick förflyttar en till en sandstrand på andra sidan jorden. Eller till en alptoppsstuga. Eller till en härlig sommardag i skuggan av ett gammalt äppleträd.

Härom kvällen åt vi jordgubbar. Med mjölk. Himmelskt.
Och jag nämnde flera gånger hur härligt det var att jordgubbarnas doft dröjt sig kvar i bilen efter hemfärden från affären. Flera timmar efter handlingen.
Uhm, hm, sa maken.
Och avslöjade till sist att det visst inte var jordgubbarna som omfamnade bilen med sommarkänsla.
Det var någon slags doftstift som maken satt in någonstans i bilen. Jag uppfattade inte riktigt var - eftersom alla former av Wunderbaum är ett absolut no-no för mig. Förmodligen en kvarlevande känsla från en barndom med dessa läskigt luktande granar dinglande i backspegeln under långa kvalmiga semesterfärder utan luftkonditionering.
Men man får väl ändra sig. För gott och somrigt, och inte alls artificiellt, det luktar det i bilen. En doft av jordgubb.

tisdag 27 mars 2012

Askar och skrin

Jag har en förkärlek för askar, små lådor och skrin.
Eller nipperburkar, som min mor säger.

Gåvor från nära och kära.
Andra inköpta här och där; på loppisar, i små kvartersbutiker och på basarer.
Inte alls någon medveten samling - det liksom bara blir så att ögat faller på någon helt oemotståndlig tingest.

En liten rund i silver, som numera är fylld av pyttesmå snäckor från en egyptisk ö.
En ljusgul i keramik.
En avlång, i obestämbar metall, som är fylld med pins.
Gåvan helt nyligen från min fina, fina vän Kia; vit keramikask med en liten fågel på locket.
Det blanklackade vita skrinet med flera fack, inköpt i en paus under Almedalsveckan.
Den svårdefinierade formen på den sammetsinredda asken, där det bor ett halsband som jag fick på Alla Hjärtans Dag för några år sedan.
Och så en underbar glasask med silverlock, som jag tror att jag fick när jag döptes.
En av favoriterna gillar jag kanske mest för inskriptionens skull:
Låt mig verka medan dagen brinner
Det är Carl Milles motto, efter en dikt av hans syster Ruth Milles, och finns på en av grindarna vid Millesgården.

Kanske är det det lockande i att veta vad som gömmer sig under locket som väcker min fascination. Eller det ännu mer lockande - att inte veta vad som kan gömmas där.

onsdag 21 mars 2012

Dystert på frihetsfronten


Jag har en skärmsläckare som för det mesta ger energi, men som idag känns deppig.
Den är inspirerad av filmen V for Vendetta.



Ur en svart bildskärm tonar bokstäverna fram:
Go to work
Get married
Have some kids
Pay your taxes
Pay your bills
Watch your TV
Follow fashion
Act normal
Obey the law
And repeat after me:
I am free
Idag känns den som sagt deppig.
Kanske beror det på att Riksdagen idag röstade för ett införande av datalagringsdirektivet.Till skillnad mot för ett år sen när Riksdagen sköt upp införandet av direktivet.

Känns inte direkt som att året används på bästa sätt för att värna den personliga integriteten.
Trist historia.

Här är en av mina tidigare bloggar:
Övervaktning är säkerhet? Förlorad integritet är trygghet?

Här är några länkar till nya och gamla inlägg - det finns hur mycket som helst att läsa om datalagringsdirektivet, för den som är intresserad:
Sweclockers: Riksdagen röstade ja till datalagringsdirektivet
SR/Ekot: Riksdagen debatterar om datalagringsdirektivet
Svd: Ja till datalagringsdirektiv
Frederick Federley: DlD-voteringen idag
Anette Novak i Sydsvenskan: Vad händer när Storebror inte längre är snäll?
Europaportalen.se: Tema Datalagringsdirektiv
Sydsvenskan: EU - Risker med trafikdatalagring
Adam Cwejman: FP:s svek får väljarna att fly
HAX: Datalagringen fungerar inte.
Peder Westerberg: Datalagringsdirektiv, nej tack
Mark Klamberg: EU-länderna blockerar utvärdering av datalagringsdirektivet
Torbjörn Jerlerup: Kritik mot datalagringsdirektivet
Per Pettersson: Fortsatt (s)töd till datalagringsdirektivet
DN: Ask vill lagra mer data än EU kräver

lördag 17 mars 2012

Malmö Kommissionen - om barnens situation

Mellan varven blossar debatten om barnens villkor upp.
Ibland handlar den om barnfattigdom. Ibland om situationen för de barn och unga som blivit omhändertagna av samhället. Ibland om kränkningar på nätet. Ibland om att Sverige inte tillräckligt väl lever upp till Barnkonventionen.

Oavsett fokus i debatten, så är det en lång väg kvar till att inte en enda unge i Sverige far illa.

För alla som är engagerade i en bättre värld för barnen finns det anledning att följa Malmö Kommissionens arbete. De tar fram ett vetenskapligt underlag som bas för hur hälsan ska kunna förbättras för alla Malmöbor, särskilt för de mest utsatta. Och ett av de prioriterade områdena är barn och ungas uppväxtvillkor, eftersom villkoren för barn och unga under uppväxten har stor betydelse för både den psykiska och den fysiska hälsan under hela livet. Malmö har en ung befolkning så de ungas livsvillkor är avgörande för stadens utveckling.
Klokt tänkt, tycker jag.

Det handlar om att förbättra livsvillkoren för Malmöborna. En komplex problematik som kräver långsiktiga strategiska beslut och åtgärder. Malmö Kommissionen ska bland annat lämna förslag på mål och strategier. Och peka på eventuella behov av förändringar i den kommunala organisationen, rutiner för samverkan, styrning.

Malmö Kommissionen är politiskt oberoende och leds av Sven-Olof Isacsson, professor emeritus i socialmedicin. Den består av fjorton kommissionärer med en spännande blandning av kompetenser; forskare från olika delar av landet samt personer med unik kompetens om Malmö. Bland andra Tapio Salonen (professor i socialt arbete), Marie Köhler (barnhälsoöverläkare), Nihad Bunar (professor i barn- och ungdomsvetenskap), Ulf Gerdtham (professor i hälsoekonomi), Christer Larsson (stadsbyggnadsdirektör), och Kerstin Larsson (chef för FoU/Utbildning i Malmö) som är lärare och skolledare med lång erfarenhet av att kombinera forskning med praktik inom skolutveckling.

I vissa delar av Malmö lever människorna nästan sju år längre än i andra delar. Orsakerna till de stora skillnaderna är att många saknar de viktigaste förutsättningarna för god hälsa. Som arbete, bra utbildning, acceptabelt boende och ekonomiska och sociala resurser.
Liknande skillnader finns förstås i många städer - och därför finns all anledning att ta del av Malmö Kommissionens arbete. Oavsett var i Sverige vi befinner oss.

Några länkar:
Malmö Kommissionen på Facebook
Seminariet om flyktingbarns hälsa
Seminarium Skollyft eller skolras?
Rapporter från Malmö Kommissionen
Barnombudsmannen Fredrik Malmbergs blogg
Nu har alla ett ansvar
Elever är individer
En stad, två världar
Haltande integration för flyktingbarn
Hård kritik mot mottagningssskola
Jakten på det demokratiska lärandet
Uppmärksamma barnens behov
Västerås Barnombud på Facebook
Rädda Barnen
UNICEF
ATSU - att trygga sexuellt utnyttjade

fredag 17 februari 2012

Rysstenen

Idag hade jag ett mycket intressant samtal med Yngve Gunnarsson (bl a styrelseledamot Guttsta Källa).

Blott en liten stund kom samtalet att handla om affärer och näringslivsfrågor. Istället talade vi länge om Rysstenen. Om Yngves, och hans hustrus, engagemang kring stenen. Och om de människoöden som är förknippad med den.

Det här är historien:
Under andra världskriget flydde sovjetiska militärer från tyska krigsläger - bland annat i det ockuperade Norge - till det neutrala Sverige. Ett av uppsamlingslägren låg två mil från Skinnskatteberg i norra Västmanland: Krampenlägret.

Dessa soldatflyktingar byggde den så kallade Ryssvägen mellan Karmansbo och Krampen. Vid vägen finns en minnessten med en inhuggen hammare och skära i en stjärna - och inskriptionen CCCP 1944. Rysstenen.

Under 1944 ställde Sovjet krav på att dessa flyktingar skulle utlämnas. Ett krav som den svenska regeringen gick till mötes - och i oktober 1944 utlämnades de till Sovjet. En utlämning och del av den svenska historien som det många år talades tyst om. Stalin, den dåvarande diktatorn i Sovjet, betraktade krigsfångar som landsförrädare (den sista kulan skulle man som soldat ge sig själv istället för att låta sig tillfångatas). Många av de ca 2.500 unga män som utlämnades hamnade i fruktansvärda arbetsläger och gick en osäker framtid till mötes.

Det var Yngve och hans hustru som återupptäckte Rysstenen på 1960-talet och sedan dess forskat kring Krampenlägret. De har också tagit initiativ till den årliga minnesstund för de ryska krigsflyktingarna. Fantastiskt med människor som Yngve med glöd och mångårigt engagemang.

För den som vill läsa mer;
En soldats testamente från Krampenlägret - blogg av Malin Björkvist
Ryska ambassaden deltar i ceremoni i Skinnskatteberg
Ceremoni vid sk Rysstenen
Rysk vänskapsorden till Yngve i Kolsva
Kolsva-Yngve får presigefull rysk medalj

onsdag 8 februari 2012

Childhood och Barnkonventionen enligt Sophie


Av mina kära vänner hos Liberala Kvinnor Västmanland fick jag idag en gåva som fick det att stockas i halsen och tåras i ögonen. Childhoodarmbandet som Sophie Gyllenhammar Matsson har designat för World Childhood Foundation. Där varje sten representerar en paragraf i FN:s Barnkonvention.

BLÅ - artikel 3.1
Barnets bästa ska komma i första rummet

LJUSBLÅ - artikel 6.1
Varje barn har en inneboende rätt till livet

LILA - artikel 13.1
Barn ska ha rätt till yttrandefrihet

VIT - artikel 19.1
Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld

GUL - artikel 26.1
Barn har rätt till social trygghet

ORANGE - artikel 28.1
Barn har rätt till utbildning

GRÖN - artikel 31.1
Barn har rätt till lek, rekreation, fritid och vila

BEIGE - artikel 34
Barn ska skyddas mot alla former av sexuella övergrepp

ROSA - artikel 35
Bortförande och försäljning av eller handel med barn för varje ändamål och varje form ska förhindras

RÖD - artikel 39
Barn har rätt till psykisk och fysisk rehabilitering samt social återanpassning då det varit utsatt för vanvård, utnyttjande eller övergrepp

Redan tidigare fick jag vid ett mycket speciellt tillfälle Childhoodarmbandet av plastpärlor.

Tänk vad pärlor och färger och fina vänner kan göra en glad.
Liksom armband som påminner om allas rätt till en barndom.

torsdag 26 januari 2012

Förintelsens Minnesdag

Idag för 67 år sen öppnades portarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
Den 27 januari 1945 fick omvärlden se vad tolv år av nazistiskt styre åstadkommit.
Sedan 1999 har den 27 januari varit en nationell minnesdag.
År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag.
Förintelsens Minnesdag.

Idag hedrar vi Förintelsens offer.
De miljoner medmänniskor som dog.
Vi hedrar också dem som överlevde och lyckades gå vidare med sina liv.
Deras styrka hjälper oss andra att kämpa mot antisemitism, rasism och totalitära ideologier. Att stå upp mot fördomar och intolerans.

Minnesdagen lyfter fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

Här är programmet för högtidlighållandet på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm med bl a Kofi Annan, Fredrik Reinfeldt, Eskil Franck och Sveriges talman Per Westerberg..
Och på Forum för levande historias finns också ett kalendarium över de aktiviteter som sker runt om i landet den 27 januari.
Och här finns programmet för aktiviteter i Västerås. Liksom en mer omfattande beskrivning som finns här.
Och här är kalendariet för Fagersta.

Och redan idag hölls en riksdagsceremoni för att uppmärksamma Förintelsens minnesdag och dess offer. Här är EXPO:s artikel om detta och om hur FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan också hedrade Raoul Wallenbergs minne.

Några artiklar (en del från tidigare år):
DN; Sveriges eftergiftspolitik mot Nazityskland gick för långt
Expressen; Ge inte vika för antisemiterna
Expressen; Förintelsens offer glöms aldrig bort
Aftonbladet; Gör upp med Stockholms sörgårdsidyll
SvD; Efter kriget
Frisinnad Tidskrift; Antisemitism i vår tid

måndag 23 januari 2012

Follow the yellow brick road

Njuter i fulla drag av att läsa Trollkarlen från Oz med yngsta sonen.
De flesta av oss känner så väl igen berättelsen från otaliga filmer, bokversioner, teaterföreställningar...

Klokskap och vänskap formas på ett förtrollande sätt längst med den gula tegelvägen. Så härligt långt ifrån den gyllene medelvägen som vi kan komma. Just så kan vi ta oss till Smaragdstaden där det vi önskar allra mest ska gå i uppfyllelse.

Gottar mig alldeles extra i hur vacker utgåvan är. Jag har en tendens att förälska mig i illustrationer, typografering, pappersval, formgivning...
Och så är jag fascinerad över hur väl det långsamma tempot och det lite omständliga språket fungerar för den 12-åriga sonen.

De fullständigt lysande (vackra, skrämmande) illustrationerna har Robert Ingpen gjort. Här är en blogg om Ingpen med många av hans fina teckningar, också från andra sammanhang.

Författaren icke att förglömma; L Frank Baum.

Dorothy, Toto, Fågelskrämman, Fega Lejonet.
Och så kära Plåtman:
Plåtman visste mycket väl att han inte hade något hjärta och därför var han mycket noga med att aldrig vara grym eller ovänlig mot någon enda varelse.
- Ni som har hjärtan har något som leder er rätt och behöver aldrig göra fel. Men jag har inget hjärta och därför måste jag vara väldigt försiktig. När Oz har gett mig ett hjärta behöver jag förstås inte vara så noga.
Några länkar:
Missa inte Svd:s recension av just denna utgåva av boken, för där finns också många av illustrationerna återgivna.
Och i samma klassikerserie från B Wahlströms finns fler underbara böcker; dem hittar du här.
Den kanske mest kända, filmmusikalen med Judy Garland som Dorothy.
Och här finns en del illustrationer på omslagen till de första utgåvorna (tror jag) av Baums böcker.

lördag 21 januari 2012

Fadime Sahindal

För många år sedan sa en klok kvinna (som redan då, men också sedan dess, gjort många goda insatser i kampen mot hedersrelateratvåld och förtryck) ungefär så här till mig; "När man tittar i backspegeln om ett antal år så kommer domen vara hård, om vi inte stöttar de flickor och pojkar som utsätts för hedersrelaterat förtryck, och på ett kraftfullt sätt lyckas hitta vägar bort från förtrycket och våldet."

Sedan dess finns betydligt mer kunskap om detta område och många insatser görs - men väldigt mycket återstår.

Idag är det 10 år sedan Fadime Sahindal mördades och vi hedrar henne - vars mod öppnade ögonen för många. Fadimes tal i Riksdagen 20 november 2001 finns här.

Några inlägg, artiklar mm:
Helena Berggren, Liberala Kvinnor Västmanland
Sara Mohammad på Newsmill
Nyheter24
Gulan Avci
Dilsa Demirbag-Sten i Sydsvenskan
Birgitta Ohlsson mfl krönikörer på sajten/bloggen Fadimedagen
Nyamko Sabuni
Glöm aldrig Pela och Fadime - Artikelarkiv
DN
Fadimes minnesfond
Svt.se
Jerry Olsson
Åsa Carlsson
Anna-Lena Lodenius
Sveriges Radio/Ekot
TV4 Nyhetsmorgon
Blogginlägg om Fadime på Politometern

torsdag 12 januari 2012

Alla dessa böcker

Konstaterar att mitt privat-bloggande blir allt mer sporadiskt.
Funderar lite på vad det beror på men kommer inte mycket längre till en flyktig fundering.
Att starta 2012 med att pusha för de böcker och skrifter jag läst under helgerna känns dock helt rätt. Så här kommer de, och jag rekommenderar dem alla:

* Annika Thor: Om inte nu så när
Om personligt ansvar. Kärlek. Och skuld. Och om en migrationspolitik i Sverige på 30- och 40-talen, som ger många tankeställare kring dagens. Rakt och vardagligt om attityder och behandling av flyktingar då, som väcker många tankar om attityder och bemötande idag.
* En vitbok i färg; Tio inlägg om svensk forskningspolitik
Framtagen av Mälardalens högskola. Om politik, pengar och prioriteringar. Och förslag på hur kvaliteten kan säkerställas vid Sveriges högskolor.
* Håkan Nesser: Människa utan hund
Märkligt att en så genomdeppig skildring kan vara så spännande och relationsintressant.
* Karin Thunberg: En dag ska jag ta mig någon annanstans
Hur bra kan det bli? Malmö. 70-tal. Vardagstankar. Återblick. Personligt. Favoritkolumnist.
* Marianne Fredriksson: Evas bok
Favorit för så där 30 år sen (det är inte klokt vad tiden går). Jag minns precis hur den grep mig då. Håller hur underbart bra som helst, fortfarande.
* Nicole Krauss: Det stora huset
Sorgsen. Vacker. En riktig berättelse, eller egentligen flera. Får verkligen fantasin att börja löpa i egna banor. Tänker redan att jag vill läsa om den, för att ta till mig fler samband.
* Per Ahlmark: Gör inga dumheter medan jag är död
En ideologisk gigant i kampen mot kommunism, nazism och rasism. Intressant nutidshistoria,. Skriven, så klart, utifrån det egna perspektivet (det är väl alltid memoarer, förresten). Snäll är den inte. Men välskriven, läsvärd och mycket personlig. Älskar den självupptagna självdistansen i titeln. Och i att starta sina memoarer med ett avsnitt om sina sömnproblem.
* Stefan Einhorn: Änglarnas svar
Intressant berättarteknik där många personer får berätta sin egen berättelse om samma händelser. Kampen mellan gott och ont - i varje människa.
* Tomas Bannerhed: Korparna
Augustvinnare för årets bästa skönlitterära bok. Det känns som Småland på 1800-talet men är 1970-tal. Som alltid fascineras jag över när en vuxen förmedlar ett trovärdigt barnperspektiv. Och över hur barn förmår hitta glädjeämnen i den mest tröstlösa omgivning.
* Tomas Tranströmers ungdomsdikter, kommenterade av Jonas Ellerström
De dikter som Tranströmer hade fått publicerade redan innan debuten 17 dikter. Jag har förstått från recensioner av personer som är långt mer bevandrade i poesi än jag, att dessa ungdomsdikter långt ifrån håller samma klass som Tranströmers senare dikter. Men jag gillar dem ändå. Och tycker att det är intressant med Ellerströms kommentarer.

Av julklappsböckerna återstår Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigberg. Den ser jag fram emot att sjunka in i till helgen.