Stiftelsen Tryggare Sverige har presenterat en rapport som visar att bara 3 av 21 polismyndigheter har rutiner för att skydda våldsutsatta kvinnor. Många av de drabbade kvinnorna har tidigare utsatts för brott och dessutom polisanmält gärningspersonen vid upprepade tillfällen. Kanske hade dessa brott kunnat förhindras om polisen och andra aktörer hade agerat annorlunda.
Glädjande nog är Polismyndigheten i mitt hemlän Västmanland en av de tre som beskrivs bedriva ett systematiskt arbete med kvinnor som utsatts för våld. Arbetet hos polisen i Dalarna och Örebro verkar också fundera. Undersökning från Stiftelsen Tryggare Sverige menar att utmärkande för de tre polismyndigheter med upparbetade rutiner bl a är att arbetet bedrivs i enlighet med framtagna tjänsteföreskrifter och att verksamheten genomsyras av ett helhetsperspektiv. Dessutom har berörd personal genomgått adekvat utbildning. Detta säkerställer bl a att strukturerade hot- och riskbedömningar genomförs i majoriteten av de anmälningar som rör våld mot kvinnor.
Magnus Lindgren som är generalsekreterare för Tryggare Sverige menar att det sällan är resurser eller utbildning som är problemet. Utan att det snarare handlar om att få tjänstemän att arbeta på ett nytt sätt, men även att ändra strukturer, värderingar och attityder. Att det handlar om att hitta nya angreppssätt, nya samverkansformer och nya aktörer.
Det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för att våldsutsatta kvinnor får adekvat hjälp. Här har Alliansen ändrat lagstiftningen så att kommunerna inte längre "bör" ge detta stöd utan "ska" göra det. En viktig förutsättning för att kommunen ska kunna bedriva ett framgångsrikt trygghetsskapande arbete är att andra samhällsaktörer fullgör sina skyldigheter inom området. Idag saknar enligt rapporten många av landets kommuner en av de viktigaste komponenterna för att kunna erbjuda våldsutsatta kvinnor adekvat hjälp, stöd och skydd, nämligen en aktiv lokal fungerande polisverksamhet.
Jag citerar rapporten:
Polisens arbete med strukturerade hot- och riskbedömningar är ytterst en fråga om liv eller död. En utebliven hot- och riskbedömningar kan i värsta fall innebära att en våldsutsatt kvinna inte får den hjälp och det skydd som hon har rätt till och behov av, med konsekvens att hon ”tvingas” att återvända till den destruktiva relationen.
Lagstiftningen finns på plats. Det finns ett jobb att göra för att få den att fungera i verkligheten. Dags att börja agera bland politiker i landets polisstyrelser och i kommunerna. Dags för medborgarna att sätta press och ställa krav. Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som vi alla har en skyldighet att ta itu med.
För mer information om rapporten; Stiftelsen Tryggare Sverige
Se också DN:s artikel och TV4:s inslag.
2 kommentarer:
Tack Agneta att du tar upp detta livsviktiga ämne för att uppmärksamma situationen för alla kvinnor som lever i denna terrorliknande situation. För oss alla som vet om detta; frivillig-arbetare på Brottsofferjourer, kvinnojourer m.fl ideella som professionella aktörer är frustrationen oerhörd och påtaglig. Hur skall vi få stopp på detta meningslösa våld som även indirekt drabbar barnen i kvinnornas närhet.Styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundet har ikväll haft frågan uppe på dagordningen vid sitt sammanträde och kommer att agera kraftfullt i frågan opinionsmässigtsom vi gjort tidigare när vi krävt KVINNOFRID!
Anita; Kvinnofrid är bra. Och det är så oerhört viktigt att inte detta ses som en kvinnofråga - det är verkligen en fråga även för alla de män som vill ha ett samhälle utan våld. Och att arbeta med pojkar från de minsta till de unga männen så att de förstår att våld inte föder goda relationer eller ett meningsfullt liv.
Skicka en kommentar