Denna eftermiddag i julrushens tecken har jag haft förmånen att vara värd för ett arrangemang som Liberal Mångfald Stockholm ordnat i riksdagen. Med humanistiska ögon närmade sig initierade och engagerade talare och åhörare de svårigheter som möter våra medmänniskor med psykiska sjukdomar. Och också de möjligheter som finns framåt.
Andreas de Klerk om psykiatrins ledningsproblem. Björn Wrangsjö och Frank Lindblad om välfärdslandets gåta - Varför svenska barn och ungdomar inte mår lika bra som de har det. Filipe Costas om att den långtidssjuke inte ska ses som enbart ett behandlingsobjekt. Ullakarin Nyberg om varför vi gör så stor skillnad mellan psykiska och fysiska sjukdomar - när det enligt modern forskning är det biologiska och psykologiska som tillsammans utlöser ett sjukdomstillstånd. Anna Stenseth och Birgitta Rydberg om psykiatrin i Stockholms Landsting. Och stressforskare Aleksandre Perski som eminent moderator.
Gå gärna in på http://www.ungaisorg.se/ - en mötesplats för unga som förlorat en närstående i självmord. Men också ett forum där alla unga kan fråga, chatta och reflektera kring andra psykiskt tunga situationer. Med länkar till instanser där man kan få hjälp och stöd.
En eftermiddag som berörde på djupet och som är svår att summera på en blogg. Insikter som måste få sjunka in. Där en del kan leda till politiska initiativ. Men där den viktigaste behållningen för min del säkerligen är en större förståelse och ödmjukhet inför medmänniskors utsatthet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Agneta
Jag var med på Psykiatridagen och har två frågor. Vad menade du med att det inte är ett jobb utan ett förtroendeuppdrag att vara riksdagsman och hur kommer det sig att du inte ville kännas vid dig själv som medarrangör till seminariet? Här på bloggen står ju det motsatta.
MVH
Anna
Hej Anna.
Jag ser inte uppdraget som riksdagsledmot som ett arbete utan just som ett företroendeuppdrag. Det kan tyckas vara ordklyverier, men för mig är det viktigt att ha med mig att jag representerar andra - och att det bara gäller så länge jag har väljarnas förtroende att göra det.
Att jag inte ser mig som medarrangör beror på att det är Liberal Mångfald som har gjort hela arbetet - både med planering och det praktiska. Att det däremot var jag som var värd, beror på att jag tycker att psykiatrin är ett mycket angeläget område att diskutera och att jag vill stötta LM i detta initiativ. Det beror alltså inte alls på att jag inte "känns vid mig själv som medarrangör" - utan var snarare en artighet mot Yvonne, Maria, Anna mfl som lagt ner mycket tid på att få till en så gedigen eftermiddag. Ledsen om jag uttryckte det klumpigt idag.
Vänliga h,
Agneta
Skicka en kommentar